Nystart på Filipgården

 

Efter en tid i malpåse kommer verksamheten med jakt och viltvård att återuppstå på Davidsbo Gård. Från och med 2014 kommer vi att erbjuda platser i hundverksamheten där vi också planerar att expandera verksamheten med andra raser.

Första lördagen i februari

 

 

 

Älgslakt igen!

Vi köpte in en vuxen älg av det skogsbolag som vi arrenderar jakten av.  En kviga på 140 kilo slaktvikt som grabbarna hjälpte till att få nedpackad i frysen. Tillvaratagande av vilt är en del i kennelns verksamhet och därför är trevligt när grabbarna klarar av att skära rent innan malningen börjar. Samtidigt så ser de också vilket fint malkött som köket får till deras måltider.

 

Helt plötsligt hade jag fyra frivilliga som hjälpte till med kötthanteringen

 

Stjärnskogens Filippas 7 glödheta dygn

Den 22 januari. Vi visste att Filippa löpte men inte hur länge det pågått. Hon är suveränt duktig på att hålla sig ren och är därför svår att hålla koll på. Vi märkte dock att hon var glödhet och bara vill in till Mac ute i rasthagen. Jag kontakade Anders Andersson i Svenska Dreverklubbens avelsråd för att hitta en matchande hane. De hanar som jag var nyfiken på var antingen fulltecknade eller olämpliga. Till slut hittade vi en hane som var tänkbar. Jag ringer upp hanhundsägaren och frågar chans för Filippas del men även han var fulltecknad. Nu är tiden dyrbar. Jag kontaktade den hundägare som stod på tur till hanen och fick ett mycket positivt svar, - du åker och parar, jag väljer en annan hane! Jag tog chansen och Filippa var hos pojkvännen redan samma kväll. Parningen pågick under tre dygn med mycket bra hängningar.

 

Varför så bråttom? - Filippa har aldrig löpt ut riktigt ordentligt utan hjälp av vetegroddsoljor. Nu verkade hon fungera helt normalt och med tanke på hennes ålder så kände jag det som mycket angeläget att få en eventuell andra kull efter henne. Nu parades hon med Gunilla Landells, Nillas Castor Atos, en välmeriterad trefärgad hane med passande linjer.

 

Filippa var hemma igen den 24/1. Fick några vilodagar innan det bar iväg till Harhunds-SM den 27-28 januari på Mösseberg.

 Filippa hade varit trött och lite loj under helgen men verkade vara igång vid första släpp. Efter knappt en minut drog hon en kort skallrepris i harlöpor och alla närvarande var beredda på upptag men det uteblev. I stället stötte hon bort ett rådjur som fanns i såten men var tillbaka på några minuter. Sedan letade hon runt betesmarker i tre timmar utan att finna färska slag att jobba på. Jag kopplade och vi bytte område. Hon släpptes i ren skogsterräng där hon hade slag och började väcka. Efter ca 10 minuter kom upptaget. Drevet gick snabbt ur såten och började bukta bakom domarlaget. Drevdjuret ville inte komma tillbaka mot upptagsplatsen utan förflyttade sig hela tiden ifrån oss. Under en tappt gick jag in till upptagsplatsen och såg att hon jobbat med en harlöpa men där fanns också pinfärska rådjursspår. Jag kunde inte se att hon var på dessa just då utan gick tillbaka ut ur såten igen för att fortsätta lyssna efter hennes drev. När hon drivit runt 60 min föreslog jag att vi hänger på drevet som nu buktade i ett område ca 1000 meter bort. När vi kom ifatt jakten gick vi in i såten för att spåra av löporna och upptäckte då att hon följt rådjur i över 300 meter. Domarna gick inte att lura utan nu var den dagen förstörd. Filippa hade avslutat sin jakt och var på väg tillbaka till bilen när vi gick och deppade inne bland rådjurslöporna.

 

Våra rådjursrenhetsprov är färskvara. Frågan kvarstår, -varför tog Filippa an rådjur idag när hon aldrig gjort det tidigare under de tre år som jag jagat med henne? Hon har stått inne i hjortflockar, sett rådjur skutta undan men inte brytt sig om dem. - Varför just idag under ett SM??

Stövarägare har berättat så länge jag kan minnas att man aldrig ska äventyra ett RR genom att starta på jaktprov när hunden löper eller är parad. Jag vet inte men nu kommer jag inte att chansa någon mera gång om hon nu lyckas bli godkänd för ett RR igen! 

 

Stjärnskogens Filippa njuter i fulla drag

 

Domarlaget med vägvisare njuter i SM terrängen

 

Prispallen på Harhunds-SM för Drever

Th. Bronsmedaljören Norrsjöns Birk, Stig Gustavsson. I mitten segraren Ackers Friska, Mikael Tranberg och tv silvermedaljören Slagstigens Qitty, Jyrki Vuoti

 

Tjock is på dammen 

Inte sedan vi kom till Davidsbo har hela dammen varit igenfrusen men under drygt en vecka växte sig istäcket tjockt utanför kenneln. Tyvärr vill gärna klienterna prova istjockleken när vi vuxna vänder ryggen till. Ån är mycket lömsk. Om kommunen ökar vattenlödet från sjön så bryts isen snabbt och grabbarna kan då hamna i vattnet  i ett enormt flöde som skulle kunna dra dem under isen, usch!

Nu har vi haft mildväder en vecka och isen är borta, skönt!

 Vackra iskristaller täckte isen på Davidsbo

 

Håkan

Älgjakt på Persbo

Teamwork när belysningen sattes i granen

En traktor med en rutinerad kusk var allt som behövdes när belysningen sattets i granen. Svårast är det för den som hänger i krokig arm i skopan!

 

Granen framför flaggstången försedd med lågenergilampor av ledtyp, bra miljöval!!!

 

Kusken ser nöjd ut

 

 Älgkviga skjuten på Persbo men inte helt utan dramatik 

Onsdagen den 19 december, snödjup runt 40 cm. Ute på öppna ytor där snön lagt sig på gräs och annan vegetation räckte inte stövelskaften till utan du sjönk ända ner till fast mark vilket bl a ställer till det för våra jakthundar. En älghund utsätts för stora risker vid kontakt med älg när snödjupet ligger runt halvmetern. Väljer man att släppa bör hunden vara rutinerad och inte allt för het. Stefan som var inbjuden hundförare insåg detta redan efter första släpp och byte hund ganska omgående, klokt. Den rutinerade hunden släpptes sedan på två älgar som hade varit synliga under morgontimmarna. Runt lunch gick en av dem i pass hos Stefan som fällde den med ett välriktat skott.

Undertecknad planerade hämntning av älgen som låg lite illa till ca 200 m från skogbilväg. Tanken var att vi skulle dra ut den med hjälp av snöskotern men den ville inte gå rent utan tjyvstannade hela tiden. Vi hämtade i stället en av fyrhjulingarna. Decembereftermiddagar är som bekant väldigt korta och mörkret kommer fortare än man anar. Vi försökte ta oss in till kvigan söderifrån men hamnade i riktiga stenskravel. Nytt vägval måste till och nu hade mörkret börjat lägga sig. Stefan och jag pulsade fram till älgen för att därifrån försöka hitta lämplig körväg. Kvigan var inplottad på GPSen så den var inte svår att hitta men vägen ditt var desto krångligare. Jag platsade Stefan med en pannlampa vid älgen. Själv letade jag mig tillbaka till fyrhjulingen och började köra mot älgen. Nu var det mörkt och jag hade dålig koll på var jag skulle lämna den stig som jag valt att köra på. Jag stannade mitt i skogen, lämnade fyrhjulingen för att rekognosera lämplig färdväg genom den obanade terrängen i 40 cm snö. Efter en stunds fotvandring utan ficklampa hittade jag Stefan mest tack vare skenet från pannlampan. I min enfalld trodde jag att jag kunde gå mina egna spår tillbaka till fyrhjulingen men det var inte det enklaste. I mörkret är det inte helt lätt att skilja mina spår från älgspår och andra spår som jag korsade. Tur för mig var att månen kommit upp över horisonten. Jag använde den för att hålla kurs och hittade fyrhjulingen till slut. Att kör min löpa till älgen var bara att glömma utan nu fick i stället månen hjälpa mig tillbaka till älgen. Efter en hel del fastkörningar och med Stefans hjälp lyckades jag hitta rätt till slut. Jag har inte vinschat och kört så mycket terrängkörning sedan jag slutade som plutonchef i försvaret under 80-talet. Jag saknade en pulka till älgen som nu i stället hängde och dinglade i pakethållaren på väg ut ur skogen. Vi nådde till slut körvägen och klockan hade väl passerat 18. Nästa bekymmer var, - hur vi skulle göra med kvigan. Alternativ ett vara att lämna den vid vägkanten till dagen därpå. Det andra alternativet som också genomfördes var att använda skotersläden och dra den till Davidsbo. Två man och 200 kg älg på en skotersläde såg till en början ut som en omöjlig operation men vi lyckades till slut att lasta kvigan. Transporten till Davidsbo var sedan helt odramatisk. Djurkroppen var fortfarande varm när vi kom hem. Jag vågade inte låta henne ligga kvar på pulkan utan lastade om henne med hjälp av fyrhjulingsvinschen till en släpkärra. Transporterade sedan kvigan till slaktboden på Löjtnantsgården där hon hängdes upp för avsvalning. Nästa dag ägnades åt avpälsning och kötthantering.

Alla jaktdagar i livet ser inte lika ut men framförallt så märker jag av att min kropp har blivit något, bara något äldre med åren!

Kvigan är lastad på skotersläden och på väg till Davidsbo

 

När det är lågt i tak får man hitta andra lösningar när pälsen skall av. Ett rör genom bröstkorgen fungerade denna gång som lyftanordning.

 

Fyra delar putsade och klara för mörning

 

Rasthagarna vintertid

Vi försöker att hålla hundarna ute i hagarna så mycket det bara går trotts snö och minusgrader. Vid sträng kyla blir det bara korta perioder för rastning och lek.

 

Drevrarna gillar att leka i snön

 

Håkan

Hjortjakt på Boo egendom

Filipgårdens personal deltar sedan ett antal år tillbaka i hjortjakt på Boo egendom utanför Hjortkvarn. På Boo är hjortstammarna mycket talrika och det som är lite unikt just på Boo är att huvuddelen av hjortarna är näst intill kolsvarta. Den fläckiga varianten förekommer men de är sällsynta. Jag lyckades dock fälla en sådan efter ett kort eftersök. Från kenneln deltog Mac och Milla som gjorde bra ifrån sig. Jag hade med mig en  praktikant och en familjehemsplacerad grabb, båda mycket jaktintresserade. Under dagen lyckades vi fälla två vuxna hjortar och en kalv.  

 

Vackra Boo slott i Hallsbergs kommun nära Hjortkvarn

 

En stolt skytt i mitten och en mycket vacker trofé

 

Två av de deltagande hundarna

 

 

Den skadade hjorten föll i mitt pass

 

Hårt jobb när hjorten skall tas ur skogen

 

Här visar praktikanten inspelningen av jaktupplevelsen när spetshjorten kom i pass

Uppkoppling av nytt internet

Vårt internet i Stockhuset har varit otillräckligt för att köra mot Davidsboservern men nu är det åtgärdat. 

Håkan och en av grabbarna kopplar in nytt internet

Håkan

Succé på Linköpingsutställningen

Total domminas från kenneln vid Linköpingsutställningen den 11 november

Jag hade bokat in jaktdagar med Filippa och Milla i Linköping under veckoslutet. Under farsdagshelgerna genom åren har Östergötlands DK genomfört sin höstutställning och så föll det sig även i år. Annelie föreslog att vi skulle ställa ut när jag ändå fanns på plats. Vi anmälde fyra kennelhundar och en familjehund. Annelie kom ner från Norberg med Mac, Pluto och Magne under förmiddagen. Jag jagade på skjutfältet och kopplade Milla runt halv ett för att vara säker på att hinna fram till bussgaraget utanför Vreta Kloster i god tid med mina två. Domare var Göran Johansson, en stövarspecialist som också examinerat sig på Drever och Beagle.

Totalt var 16 hundar anmälda och domaren kunde ge hundarna gott om tid under bedömningen. Filipgårdens hundar rörde sig otroligt bra på cementgolvet i utställningslokalen vilket förmodligen gav dem deras fina placeringar. Filippa vann hela utställningen och Mac blev placerad som näst bäst. Milla vann sin klass och slutade som fin fin tvåa i bästa tik. Hon slog en så pass välmeriterad tik som Vättervindens Stina. Mac hade ingen lätt väg fram till sin fina placering men placerades etta i hanhundsklassen före den välmeriterade championhanen Vättervindens Stisse. Här är jag helt övertygad om att Mac vann på sina fina och vägvinnande rörelser när han samtidigt visades i rejäl fart. Pluto vann sin klass, han var dock ensam men gjorde ett gott intryck. Hans bröstkorg har utvecklats i sommar och nu fattas bara massan. Den skall vi jobba fram med bra foder och jaktträning. Familjehunden Bockfällans Magne startade i veteranklassen och tilldelades CK, slutade som fin fyra i bästa hane.

 Filipgårdens Mac slutade som BIM och Stjärnskogens Filippa blev bäst, det vill säga BIR

 

Filippa vann championklassen med CK. Hon vann också bästa tik tätt följd av Milla.

 

 

Filipgårdens Milla vann öppenklassen och erhöll ett CK

 

Filipgårdens Mac vann jaktklassen och tilldelades CK. Han vann även bästa hane före flera meriterade hanar

 

Filipgårdens Pluto fick VG i juniorklass

 

Jakt i Östergötland

I slutet av förra veckan bar det iväg till Östergötland med hundarna för jakt och jaktträning.

Stjärnskogens Filippa plockar säkert upp sina harar och driver på hyggligt i de våta markerna. Jag bedömer att hardrivarna har det jäkligt i terrängen för tillfället. Med den mängd nederbörd som kommit den senaste tiden vilken fyllt alla kärr och diken till bredden gör säkerligen att vittringen efter drevdjuren försvinner raskt i den blöta förnan. Hararna tar gärna vattensjuk terräng för att lura bort hundarna. Filippas hare lyckades bra med detta och fintade bort henne vid flera tillfällen. Inte nog med vattensjuk mark utan när hon väl rest om haren kunde den luringen gå över plöjen för att på så sätt lura bort henne igen. Det tog också tvärt slut i plöjorna i lördags och jag fick tillbaka en skitig hund med lera långt upp på ryggen.

Filipgårdens Milla släpptes för första gången i år. Hon reser rå vid samtliga släpp och driver dem lugnt och säkert i snäva bukter. Tyvärr lyckas vi inte fälla något men det är bara en tidsfråga tills det första viltet blir skjutet för hennes del. Hon har mognat och är mera kontaktbar i skogen i år. Jag är helt övertygad om att vi får många fina jakter med henne. 

 

Filippa har tappat bort sin hare i eklandskapet utanför Linköping men reser om den igen

 

Filipgårdens Milla är trött efter rådjursjakterna och vill bädda ner sig framför TV

 

Filipgårdens Quincy

Vi på kenneln har reagerat över flera saker hos lille Quincy den senaste tiden. Varje morgon har han vräkt ur sig bajs i boxen och vi har också sett att han ätit av den. Han har samtidigt börjat magra och revbenen har blivit synliga längs hela bröstkorgen. Han har inte visat ork till lek när de andra hundarna försökt få igång honom i hagen. Det som vi tyckt varit mest anmärkningsvärt är att hans bröstkorgs främre del växt konstigt. Själva brötbenet har tryckts upp i brösthålan och format utsidorna på själva brötkorgen till små medar, mycket lustigt. Vi kontaktar veterinär och blir skickade till Strömsholm. Vi den inledande undersökning konstateras att han har ett felformat och något förstorat hjärta, han har också vätska i buken. Bröstkorgens form trodde veterinären berodde på att han varit ensam i kullen och legat mycket på mage. För säkerhet skull låter vi en hjärtspeciallist undersöka honom för att kunna ge oss en diagnos och prognos inför framtiden ställd mot hans användningsområde. Veterinären var inte speciellt orolig efter sin undersökning utan ger honom goda förutsättningar till normal utveckling. Hon rekommenderar ett specialfoder och utfodring vid fem tillfällen per dygn. Jag var  så gott som tvärsäker på att jag skulle behöva ta det jobbiga beslutet att avliva honom på plats men han fick följa med tillbaka till Norberg alldeles levande. För tillfället mår han riktigt bra, skönt!

 

 Filipgårdens Quincy har fått en värmedräkt

 

Stämning

Skönt med en stämningsbild efter en vecka fylld med mycket glädje men också lite oro!

 

Solen sänker sig så sakteliga och frosten börjar färga gräset vitt i skuggan

 

Håkan

Drevrar till salu

Drevrar till salu

För tillfället har jag för få praktikanter i förhållande till antalet drevrar i stallet. Jag skall sälja av Mira så fort som möjligt. En 4 årig tik som driver alla djurslag med ett bra drevsätt och skall. Hon har en valpkull från 2010, Filipgårdens O-kull där avkommorna redan visat prov på bra jaktliga egenskaper. Jag kommer inom kort att presentera flera unghundar som är till salu i kenneln.  

 

Mira på väg ut i rasthagen

 

Praktikanternas vardag på kenneln

Vardagen varierar för mina praktikanter. Hundarna står alltid i fokus, där vid lag finns inga kompromisser. När kenneluppgifterna är lösta har vi flera alternativ att välja på och vi försöker att få vardagen att bli så intressant som möjligt. Det är det viktigt att lyssna till förslag och idéer.

 

Arbetskläderna behöver tvättas

Praktikanten bygger en skohylla till sitt rum

Media

Tidningen "Min jakthund" har headhuntat Svenska Dreverklubben. Jag har blivit tillfrågat av Svenska Dreverklubbens centralstyrelse om jag vill medverka i den insändare som tidningen vill göra om drever. Svaret blev självklart -ja och jag besvarade lydigt tidningens frågor. Här valde jag att i första hand belysa dreverns förträfflighet som jakthund men jag berättade också om hur vi använder denna trevliga ras i vår dagliga verksamhet. Köp gärna upplagan som kommer ut nu i oktober.

Reportage i tidningen min jakthund

Viltkontakt för första gången

Filipgårdens Quincy (3,5 mån) har för första gången i sitt unga liv kommit i kontakt med vilt. En försiktig ansmygning utan skydd gav inget lyckat resultat och tur var väl det. Det han inte visste om var att 3 gräsänder var på väg att anfalla i ryggen.

Filipgårdens Quincy har hittat nya lekkamrater

 

Håkan

Jaktsäsongen har börjat för Filippa

Filippa har börjat sin drevsäsong

Nu har jaktsäsongen startat för Filippa. Förra helgen fick hon fria tyglar på Prästtomta skjutfält utanför Linköping. Lördagsmorgonen var nästan daggfri vilket gjorde slagarbetet extra svårt. Hon reser till slut sin hare som gör en inledande bukt i ett område med gräsvallar men sedan bar det av ut på en grusväg. Filippa lyckades dock resa om haren men efter en kortare bukt i skogen var den tillbaka ute på vägen igen och så var det drevet till ända.

Söndagen bjöd på morgonfrost vilket ofta leder till en hel del väckskall när det gäller Filippa. Hon reser snabbt sin hare och i den höga luften klingar hennes drevskall mycket njutbart. Haren buktar relativt stort och Filippa har bra kontakt med sin hare under första halvtimman. Hon blir sedan efter i samband med några tappter och hon får allt svårare att hålla igång drevet. Med mycket envist letande reser hon om haren igen men drevet går knackigt för nu har solen börjat torka upp både frost och dagg. Efter nästan fyra timmar ger hon upp sin hare och kommer tillbaka till jaktstugan. Filippa sov under hela resan tillbaka till Norberg.

Filippa har tillfälligt tappat bort sin hare

 

Persbo skogen ändrar utseende

När man jagar på bolagsskogar känner man sällan till avverkningsplanerna som jaktarrendator, därför råkar man ut för små överraskningar lite då och då. Jag upptäckte nämligen ett nytt hygge på Persbo i fredags. En liten fin föryngringsyta som nu kommer att få ett torn uppställt. Hygget ligger i ett bra rådjursområde nära Norbergs samhälle. Bolaget har jobbat i skogen sedan i våras med gallringar och öppnat upp stora områden vilket underlättar vid utsättning av passkyttar.

 

Nytt hygge på Persbo

 

Filipgårdens Quincy har hittat en ny kompis

Den nya lekkamraten är Filipgårdens Pluto. Det är fullt ös i valphagen om dagarna och Pluto tar väl hand om Quincy som för tillfället får hur mycket uppmärksamhet som helst. Det är inte bara Pluto  som håller igång honom även grabbarna vill ha en liten mysstund ibland.

 

Filipgårdens Pluto och Quincy busar i valphagen

 

Quincy har en liten mysstund med en av praktikanterna

 

Håkan