Millas mage tar form

Vi på kenneln är mycket stolta över Milla, hon sköter sig perfekt. Magen växer i allt snabbare takt och hon mår hur bra som helst. Vi har räknat fram att nedkomst sker under vecka 37 om allt går enligt planen. I dag gjorde Annelie i ordning hennes valpbox och nu hoppas vi på att Milla skall trivas i den.- Skönt att få komma in i hundstallet och få lite käk nu när magen växer så det knakar....

-Men vad skall nu detta betyda!.....

- Får jag inte behålla min gamla box?.......

- Är det meningen att jag skall bo här och inte inne hos mina kompisar i "storstallet"?......

- verkar trotts allt helt OK!

Filipgårdens Ozzy är på bättringsvägen

Ozzy har blivit av med stygnen och läkningen sker i förväntad takt. Han har tappat runt 2,5 kg men är hur pigg och glad som helst. Ozzy har ett psyke utöver det vanliga vilket har räddat honom flera gånger.

Surt att behöva ha den här förb... tratten tycker Ozzy

Håkan

Det är inte bara kungahuset som väntar tillökning!

Filipgårdens Milla är dräktig och nu följer vi Millas mages tillväxt dag för dag. Vi väntar nedkomst runt den 13 september. Ni som är intresserade av valp hör gärna av er till kenneln.

Milla visar stolt upp sin växande bebismage

Det slutade med operation för Filipgårdens Ozzy. En sten stor som en avocadokärna hade fastnat mellan tjock- och tunntarm. Operationen gick bra och han hade inga skador i övrigt på tarmen där stenen fastnat. Nu är han konvalescent igen den lille spolingen men han ger sig inte!

Filipgårdens Ozzys ärr efter tarmoperationen

Kojan till vildsvinsåteln färdigställdes i veckan. Det gick åt mycket muskelkraft för att passa in alla blocken men vi var gått om folk på plats. Traktorn med gafflar gjorde det hela enklare, framför allt när taket skulle monteras. Praktikanterna var väldigt duktiga och klarade av svåra moment i monteringen.

Här monteras blocken ihop efter konstens alla regler

Det fattas en del lister som skall på plats samt en tyst och bra golvmatta

En del i praktikanternas dagliga arbete handlar om reparationer när egen ilska eller vårdslöshet gått ut över inredningen eller andra döda ting. Vi hoppas givetvis på att reparationerna skall bli färre när de själva måste ta ansvar för att iordningställa det som gått sönder.

Reparationsdags efter en ett missöde på Löjtnantsgården

Orivesi Finland

Tänkte passa på att ge er som är dreverintresserade lite av mina erfarenheter av finska drevrars exteriör och mentalitet. Jag var inbjuden att bedöma drever i Finland den 7 augusti på finska dreverklubbens årliga huvudutställning. Den genomfördes på Rönni festplats utanför Orivesi. 62 drevrar kom till start. Martin Backlund var min tolk under själva bedömningen men även min skolengelska fungerade bra. Utställningen var välordnad med mycket duktiga ringsekreterare som hade "superkoll" på mig, hundar och utställare, ett enormt flyt rakt igenom hela bedömningen. Dock kunde utställningsringen varit mindre gropig. De finska drevrarna som jag hade att bedöma höll mycket hög klass. 81% av samtliga startande gav jag excellent eller very good och av dessa fick 19 CK. Med andra ord 30% av alla startande på hela utställningen erhöll CK. Finnarna behöver precis som vi jobba med korta och ibland också branta kors för att få fram bättre rörelser. Framskjutna skulderlägen beroende på korta överarmar är också ett problem. Det som jag anmärkte på och som vi inte har lika stora bekymmer med är korta bröstkorgar där bröstbenen slutar strax bakom frambenen. Problemet är finnarna medvetna om och försöker komma till rätta med. En jaktklasstik gillade inte mig. Hon skulle till varje pris freda sig genom utfall men hon var också ensam om att bete sig illa. Hon träffade vänster tumme och jag tvingades göra en anmälan till finska kennelklubben. Mentaliteten är annars utmärkt i rasen Orivesi ligger 4 mil nord ost Tammerfors mot Jyväskylä

Utställningsplatsen var vacker men mitt i ringen gick en gropig körväg som ställde till det för både hundar och handlers.

De hundar som jag placerade som bästa hane respektive bästa tik höll mycket hög klass, döm själva av bilden nedan.

Tv. Birhunden Skogsskallets Oskar och th. Bimtiken Fairhill Manteli

Drevmarkens Kennel visar upp 4 excellenta tikar. Th. uppfödaren Olavi Nurmiranta

Drevmarken har stora framgångar i finland både jaktligt och exteriört. Olavi har lyckats behålla längd, robusthet och könsprägel i sin uppfödning

Håkan

Utställning i Hedesunda

Gävleborgs DK bjöd till utställning i Hedesunda. Vi anmälde 6 hundar, Stjärnskogens Filippa, Mira, Filipgårdens Mac, Ozzy, Milla och Omelia. Ozzy tvingades vi att stryka på grund av sjukdom. Bäst gick det för Filippa. Hon vann Championklassen för tikar med CK och blev 2:a i bästa tikklassen. Filipgårdens Milla och stallkompisen Mira gjorde strålande ifrån sig. Båda tilldelades CK i öppenklass för tikar där de slutade 1: resp 2:a i nämnd ordning. Milla blev dessutom 4:a i bästa tikklassen. Filipgårdens Omelia går bra som vanligt men fick inget CK denna gång. Filipgårdens Mac har det lite besvärligare. Stallpersonalen har börjat jaktträna alla hundarna och Mac får då svårt att behålla sitt hull. Han tappar rejält trotts att vi höjt fodermängden. Vi kommer från måndag att utfodra honom tre gånger per dag för att han inte skall förlora mera massa. Tyvärr lider han av glutenallergi men vi ger honom Nordics specialfoder som borde fungera. Nu visades han i allt för dålig kondition och han tilldelades good som pris men han är lika glad ändå. Filipgårdens Oryx eller Messi som han kallas till vardags gjorde sin första utställning. Matte Marie har aldrig ställ hund tidigare men gjorde ett utmärkt arbete för dagen. Oryx vann juniorklassen för hanar med CK och blev 2:a i bästa hanhundsklassen. Snacka om succé! Jag tror detta gav mersmak för Söderbärkefamiljen.
Hundsläpkärran är perfekt att ha med sig på utställningarna. Hundarna mår riktigt väl i den och känner sig mycket trygga i sina bås.

Filipgårdens Oryx vann juniorklassen för hanar med CK.

Filipgårdens Mac fick nöja sig med good som pris. Just för tillfället är han luftig och mager

Filipgårdens Oryx blev 2:a i bästa hanhundsklassen

Filipgårdens Omelia fick excellent som pris och placerad 2:a, dock utan CK denna gång

Filipgårdens Milla vann tikar öppen klass och Mira blev 2:a, båda tilldelades CK

I bästa tikklassen blev Stjärnskogens Filippa 2:a och Filipgårdens Milla 4:a

Tv. Bir tiken Tuthammarens Donna, i mitten domaren Lars Widén och th. Bim hunden Änglands Gaio

Filipgårdens Kennel tilldelades excellent med Hp i uppfödarklass och blev bästa grupp
På bilden ser ni Filipgårdens Mac, Oryx, Milla och Omelia

Jag avbröt min semester och jobbade i fredags och i helgen. Våra familjehemsplacerade grabbar hade permission vilket betydde BF i hemmet för Annelie och mig från lördag till söndag!

Vad ägnar man sig åt under en barnledig helg i augusti? - Jo, kräftfiske. Jag plockade med mig Annelie och 8 burar i vår Pioner 8. Vi rodde ut på ån runt 8 för att lägga burarna så strategiskt vi någonsin kunde, eller rättare sagt vi bara chansade! Klockan ringde 02.00 och det var dags att vittja. 14 kräftor bar vi med oss in till land och i vår familj räcker det gått och väl till ett kräftkalas. Det ligger nämligen till på det viset att det är bara jag som äter dem. 1 kg på åtta burar var helt OK. 3 liter vatten, 1 dl grovt salt, ½ dl porter, 1 msk socker och mycket dillkronor och kokandes i 10 minuter gjorde att dessa varelser även kunde reta Annelies lukt och smaksinne till den grad att hon också valde att äta några stycken.

Betade burar, Pioner 8 och vacker vy över ån

1 kg kräftor blev till en liten festmåltid men det kunde ha slutat annorlunda......

Filipgårdens Ozzy insjuknade akut i lördags. Vårt närmaste akutsjukhus är Strömsholm och det fanns inte så mycket annat att göra än att köra dit honom. Flera porslinsliknade bitar kunde ses i tarmen på röntgenplåtarna. En satt fast mellan tjock och tunntarm. Ozzy lades in för observation under lördagskvällen. Kräftskivan höll på att gå i stöpet men vi han med den också innan det var läggdags. Tidig morron och utställning väntar.
Filipgårdens Ozzy på Strömsholm, rejält avslappnad

Håkan

Från Lagan till Norberg

Jaktsäsongen börjar närma sig med stormsteg. Vi har för tillfället flera "järn i elden" och ett av dem är byggandet av en varmbonad koja till en vildsvinsåtel. Praktikanterna tycker att det är kul att bygga och se när det som finns på en ritning eller skiss börjar ta form. Kojan är byggd i element för att underlätta transporten till byggplatsen. Stommen är uppreglad med 2 tum 2 och 2 tum 4 och försedd med "konstruktionsplyfa" för att hålla ner priset.

Full fart på byggandet

Här är taket på väg till byggplatsen

Vi har införskaffat en ny generation skogharar till hägnet. Hararna hämtades strax utanför Lagan nere i mörkaste småland. Utsättningen gjordes runt midnatt i tisdags och allt gick helt perfekt. När väl "locket" till friheten öppnade sig och märkningen var genomförd hade hararna mycket bråttom att avlägsna sig i mörkret. Det skall bli kul att följa deras tid i hägnet.

Utsättning av skogshare i hägnet

Äntligen fri med en "snygg" piercing i örat

Dagis och pensionatshundarna verkar trivas bra på kenneln. Rasthagarna har sin funktion men när temperaturen blir nog så hög då är betongplattan sval och skön.

Många olika raser under semesterperioden Labradoren Snobben, Jämttikarna Kirja och Walla samt Hamiltonhanen Plexus

Förebyggande underhåll är A och O inom verksamheten. Det är inte bara hundarna som skall skötas. Här har vi satt en av praktikanterna på ett "superjobb", slipa och måla ett av trädgårdsborden. Det gäller bara att hitta en bra arbetsställning så fixar sig det mesta!
Annorlunda arbetsställning

Foderplatserna kräver ständig skötsel. -Inget foder är lika med inga vildsvin! Nu har vi satt upp en åtelkamera med inspelningsfunktion vilket gör övervakningen än mer intressant. Vi får en bättre helhet över vad som sker på våra foderplatser och det blir samtidigt lite lättare att se hur många grupper som rör sig mellan utfodringsställena.

Utfodring av vildsvinen

Vi har följt en sugga med 2 kultingar under vintern och våren. Nu kan det vara så att suggan har nya kultingar och stött iväg de här två ungdomarna för att få lugn och ro med nykomlingarna. Förmodligen kommer de här att ansluta till gruppen lite senare.

Brungrisar födda någon gång i februari-mars

Håkan