Älgjakt på Persbo

Teamwork när belysningen sattes i granen

En traktor med en rutinerad kusk var allt som behövdes när belysningen sattets i granen. Svårast är det för den som hänger i krokig arm i skopan!

 

Granen framför flaggstången försedd med lågenergilampor av ledtyp, bra miljöval!!!

 

Kusken ser nöjd ut

 

 Älgkviga skjuten på Persbo men inte helt utan dramatik 

Onsdagen den 19 december, snödjup runt 40 cm. Ute på öppna ytor där snön lagt sig på gräs och annan vegetation räckte inte stövelskaften till utan du sjönk ända ner till fast mark vilket bl a ställer till det för våra jakthundar. En älghund utsätts för stora risker vid kontakt med älg när snödjupet ligger runt halvmetern. Väljer man att släppa bör hunden vara rutinerad och inte allt för het. Stefan som var inbjuden hundförare insåg detta redan efter första släpp och byte hund ganska omgående, klokt. Den rutinerade hunden släpptes sedan på två älgar som hade varit synliga under morgontimmarna. Runt lunch gick en av dem i pass hos Stefan som fällde den med ett välriktat skott.

Undertecknad planerade hämntning av älgen som låg lite illa till ca 200 m från skogbilväg. Tanken var att vi skulle dra ut den med hjälp av snöskotern men den ville inte gå rent utan tjyvstannade hela tiden. Vi hämtade i stället en av fyrhjulingarna. Decembereftermiddagar är som bekant väldigt korta och mörkret kommer fortare än man anar. Vi försökte ta oss in till kvigan söderifrån men hamnade i riktiga stenskravel. Nytt vägval måste till och nu hade mörkret börjat lägga sig. Stefan och jag pulsade fram till älgen för att därifrån försöka hitta lämplig körväg. Kvigan var inplottad på GPSen så den var inte svår att hitta men vägen ditt var desto krångligare. Jag platsade Stefan med en pannlampa vid älgen. Själv letade jag mig tillbaka till fyrhjulingen och började köra mot älgen. Nu var det mörkt och jag hade dålig koll på var jag skulle lämna den stig som jag valt att köra på. Jag stannade mitt i skogen, lämnade fyrhjulingen för att rekognosera lämplig färdväg genom den obanade terrängen i 40 cm snö. Efter en stunds fotvandring utan ficklampa hittade jag Stefan mest tack vare skenet från pannlampan. I min enfalld trodde jag att jag kunde gå mina egna spår tillbaka till fyrhjulingen men det var inte det enklaste. I mörkret är det inte helt lätt att skilja mina spår från älgspår och andra spår som jag korsade. Tur för mig var att månen kommit upp över horisonten. Jag använde den för att hålla kurs och hittade fyrhjulingen till slut. Att kör min löpa till älgen var bara att glömma utan nu fick i stället månen hjälpa mig tillbaka till älgen. Efter en hel del fastkörningar och med Stefans hjälp lyckades jag hitta rätt till slut. Jag har inte vinschat och kört så mycket terrängkörning sedan jag slutade som plutonchef i försvaret under 80-talet. Jag saknade en pulka till älgen som nu i stället hängde och dinglade i pakethållaren på väg ut ur skogen. Vi nådde till slut körvägen och klockan hade väl passerat 18. Nästa bekymmer var, - hur vi skulle göra med kvigan. Alternativ ett vara att lämna den vid vägkanten till dagen därpå. Det andra alternativet som också genomfördes var att använda skotersläden och dra den till Davidsbo. Två man och 200 kg älg på en skotersläde såg till en början ut som en omöjlig operation men vi lyckades till slut att lasta kvigan. Transporten till Davidsbo var sedan helt odramatisk. Djurkroppen var fortfarande varm när vi kom hem. Jag vågade inte låta henne ligga kvar på pulkan utan lastade om henne med hjälp av fyrhjulingsvinschen till en släpkärra. Transporterade sedan kvigan till slaktboden på Löjtnantsgården där hon hängdes upp för avsvalning. Nästa dag ägnades åt avpälsning och kötthantering.

Alla jaktdagar i livet ser inte lika ut men framförallt så märker jag av att min kropp har blivit något, bara något äldre med åren!

Kvigan är lastad på skotersläden och på väg till Davidsbo

 

När det är lågt i tak får man hitta andra lösningar när pälsen skall av. Ett rör genom bröstkorgen fungerade denna gång som lyftanordning.

 

Fyra delar putsade och klara för mörning

 

Rasthagarna vintertid

Vi försöker att hålla hundarna ute i hagarna så mycket det bara går trotts snö och minusgrader. Vid sträng kyla blir det bara korta perioder för rastning och lek.

 

Drevrarna gillar att leka i snön

 

Håkan

Hjortjakt på Boo egendom

Filipgårdens personal deltar sedan ett antal år tillbaka i hjortjakt på Boo egendom utanför Hjortkvarn. På Boo är hjortstammarna mycket talrika och det som är lite unikt just på Boo är att huvuddelen av hjortarna är näst intill kolsvarta. Den fläckiga varianten förekommer men de är sällsynta. Jag lyckades dock fälla en sådan efter ett kort eftersök. Från kenneln deltog Mac och Milla som gjorde bra ifrån sig. Jag hade med mig en  praktikant och en familjehemsplacerad grabb, båda mycket jaktintresserade. Under dagen lyckades vi fälla två vuxna hjortar och en kalv.  

 

Vackra Boo slott i Hallsbergs kommun nära Hjortkvarn

 

En stolt skytt i mitten och en mycket vacker trofé

 

Två av de deltagande hundarna

 

 

Den skadade hjorten föll i mitt pass

 

Hårt jobb när hjorten skall tas ur skogen

 

Här visar praktikanten inspelningen av jaktupplevelsen när spetshjorten kom i pass

Uppkoppling av nytt internet

Vårt internet i Stockhuset har varit otillräckligt för att köra mot Davidsboservern men nu är det åtgärdat. 

Håkan och en av grabbarna kopplar in nytt internet

Håkan

Succé på Linköpingsutställningen

Total domminas från kenneln vid Linköpingsutställningen den 11 november

Jag hade bokat in jaktdagar med Filippa och Milla i Linköping under veckoslutet. Under farsdagshelgerna genom åren har Östergötlands DK genomfört sin höstutställning och så föll det sig även i år. Annelie föreslog att vi skulle ställa ut när jag ändå fanns på plats. Vi anmälde fyra kennelhundar och en familjehund. Annelie kom ner från Norberg med Mac, Pluto och Magne under förmiddagen. Jag jagade på skjutfältet och kopplade Milla runt halv ett för att vara säker på att hinna fram till bussgaraget utanför Vreta Kloster i god tid med mina två. Domare var Göran Johansson, en stövarspecialist som också examinerat sig på Drever och Beagle.

Totalt var 16 hundar anmälda och domaren kunde ge hundarna gott om tid under bedömningen. Filipgårdens hundar rörde sig otroligt bra på cementgolvet i utställningslokalen vilket förmodligen gav dem deras fina placeringar. Filippa vann hela utställningen och Mac blev placerad som näst bäst. Milla vann sin klass och slutade som fin fin tvåa i bästa tik. Hon slog en så pass välmeriterad tik som Vättervindens Stina. Mac hade ingen lätt väg fram till sin fina placering men placerades etta i hanhundsklassen före den välmeriterade championhanen Vättervindens Stisse. Här är jag helt övertygad om att Mac vann på sina fina och vägvinnande rörelser när han samtidigt visades i rejäl fart. Pluto vann sin klass, han var dock ensam men gjorde ett gott intryck. Hans bröstkorg har utvecklats i sommar och nu fattas bara massan. Den skall vi jobba fram med bra foder och jaktträning. Familjehunden Bockfällans Magne startade i veteranklassen och tilldelades CK, slutade som fin fyra i bästa hane.

 Filipgårdens Mac slutade som BIM och Stjärnskogens Filippa blev bäst, det vill säga BIR

 

Filippa vann championklassen med CK. Hon vann också bästa tik tätt följd av Milla.

 

 

Filipgårdens Milla vann öppenklassen och erhöll ett CK

 

Filipgårdens Mac vann jaktklassen och tilldelades CK. Han vann även bästa hane före flera meriterade hanar

 

Filipgårdens Pluto fick VG i juniorklass

 

Jakt i Östergötland

I slutet av förra veckan bar det iväg till Östergötland med hundarna för jakt och jaktträning.

Stjärnskogens Filippa plockar säkert upp sina harar och driver på hyggligt i de våta markerna. Jag bedömer att hardrivarna har det jäkligt i terrängen för tillfället. Med den mängd nederbörd som kommit den senaste tiden vilken fyllt alla kärr och diken till bredden gör säkerligen att vittringen efter drevdjuren försvinner raskt i den blöta förnan. Hararna tar gärna vattensjuk terräng för att lura bort hundarna. Filippas hare lyckades bra med detta och fintade bort henne vid flera tillfällen. Inte nog med vattensjuk mark utan när hon väl rest om haren kunde den luringen gå över plöjen för att på så sätt lura bort henne igen. Det tog också tvärt slut i plöjorna i lördags och jag fick tillbaka en skitig hund med lera långt upp på ryggen.

Filipgårdens Milla släpptes för första gången i år. Hon reser rå vid samtliga släpp och driver dem lugnt och säkert i snäva bukter. Tyvärr lyckas vi inte fälla något men det är bara en tidsfråga tills det första viltet blir skjutet för hennes del. Hon har mognat och är mera kontaktbar i skogen i år. Jag är helt övertygad om att vi får många fina jakter med henne. 

 

Filippa har tappat bort sin hare i eklandskapet utanför Linköping men reser om den igen

 

Filipgårdens Milla är trött efter rådjursjakterna och vill bädda ner sig framför TV

 

Filipgårdens Quincy

Vi på kenneln har reagerat över flera saker hos lille Quincy den senaste tiden. Varje morgon har han vräkt ur sig bajs i boxen och vi har också sett att han ätit av den. Han har samtidigt börjat magra och revbenen har blivit synliga längs hela bröstkorgen. Han har inte visat ork till lek när de andra hundarna försökt få igång honom i hagen. Det som vi tyckt varit mest anmärkningsvärt är att hans bröstkorgs främre del växt konstigt. Själva brötbenet har tryckts upp i brösthålan och format utsidorna på själva brötkorgen till små medar, mycket lustigt. Vi kontaktar veterinär och blir skickade till Strömsholm. Vi den inledande undersökning konstateras att han har ett felformat och något förstorat hjärta, han har också vätska i buken. Bröstkorgens form trodde veterinären berodde på att han varit ensam i kullen och legat mycket på mage. För säkerhet skull låter vi en hjärtspeciallist undersöka honom för att kunna ge oss en diagnos och prognos inför framtiden ställd mot hans användningsområde. Veterinären var inte speciellt orolig efter sin undersökning utan ger honom goda förutsättningar till normal utveckling. Hon rekommenderar ett specialfoder och utfodring vid fem tillfällen per dygn. Jag var  så gott som tvärsäker på att jag skulle behöva ta det jobbiga beslutet att avliva honom på plats men han fick följa med tillbaka till Norberg alldeles levande. För tillfället mår han riktigt bra, skönt!

 

 Filipgårdens Quincy har fått en värmedräkt

 

Stämning

Skönt med en stämningsbild efter en vecka fylld med mycket glädje men också lite oro!

 

Solen sänker sig så sakteliga och frosten börjar färga gräset vitt i skuggan

 

Håkan

Drevrar till salu

Drevrar till salu

För tillfället har jag för få praktikanter i förhållande till antalet drevrar i stallet. Jag skall sälja av Mira så fort som möjligt. En 4 årig tik som driver alla djurslag med ett bra drevsätt och skall. Hon har en valpkull från 2010, Filipgårdens O-kull där avkommorna redan visat prov på bra jaktliga egenskaper. Jag kommer inom kort att presentera flera unghundar som är till salu i kenneln.  

 

Mira på väg ut i rasthagen

 

Praktikanternas vardag på kenneln

Vardagen varierar för mina praktikanter. Hundarna står alltid i fokus, där vid lag finns inga kompromisser. När kenneluppgifterna är lösta har vi flera alternativ att välja på och vi försöker att få vardagen att bli så intressant som möjligt. Det är det viktigt att lyssna till förslag och idéer.

 

Arbetskläderna behöver tvättas

Praktikanten bygger en skohylla till sitt rum

Media

Tidningen "Min jakthund" har headhuntat Svenska Dreverklubben. Jag har blivit tillfrågat av Svenska Dreverklubbens centralstyrelse om jag vill medverka i den insändare som tidningen vill göra om drever. Svaret blev självklart -ja och jag besvarade lydigt tidningens frågor. Här valde jag att i första hand belysa dreverns förträfflighet som jakthund men jag berättade också om hur vi använder denna trevliga ras i vår dagliga verksamhet. Köp gärna upplagan som kommer ut nu i oktober.

Reportage i tidningen min jakthund

Viltkontakt för första gången

Filipgårdens Quincy (3,5 mån) har för första gången i sitt unga liv kommit i kontakt med vilt. En försiktig ansmygning utan skydd gav inget lyckat resultat och tur var väl det. Det han inte visste om var att 3 gräsänder var på väg att anfalla i ryggen.

Filipgårdens Quincy har hittat nya lekkamrater

 

Håkan

Jaktsäsongen har börjat för Filippa

Filippa har börjat sin drevsäsong

Nu har jaktsäsongen startat för Filippa. Förra helgen fick hon fria tyglar på Prästtomta skjutfält utanför Linköping. Lördagsmorgonen var nästan daggfri vilket gjorde slagarbetet extra svårt. Hon reser till slut sin hare som gör en inledande bukt i ett område med gräsvallar men sedan bar det av ut på en grusväg. Filippa lyckades dock resa om haren men efter en kortare bukt i skogen var den tillbaka ute på vägen igen och så var det drevet till ända.

Söndagen bjöd på morgonfrost vilket ofta leder till en hel del väckskall när det gäller Filippa. Hon reser snabbt sin hare och i den höga luften klingar hennes drevskall mycket njutbart. Haren buktar relativt stort och Filippa har bra kontakt med sin hare under första halvtimman. Hon blir sedan efter i samband med några tappter och hon får allt svårare att hålla igång drevet. Med mycket envist letande reser hon om haren igen men drevet går knackigt för nu har solen börjat torka upp både frost och dagg. Efter nästan fyra timmar ger hon upp sin hare och kommer tillbaka till jaktstugan. Filippa sov under hela resan tillbaka till Norberg.

Filippa har tillfälligt tappat bort sin hare

 

Persbo skogen ändrar utseende

När man jagar på bolagsskogar känner man sällan till avverkningsplanerna som jaktarrendator, därför råkar man ut för små överraskningar lite då och då. Jag upptäckte nämligen ett nytt hygge på Persbo i fredags. En liten fin föryngringsyta som nu kommer att få ett torn uppställt. Hygget ligger i ett bra rådjursområde nära Norbergs samhälle. Bolaget har jobbat i skogen sedan i våras med gallringar och öppnat upp stora områden vilket underlättar vid utsättning av passkyttar.

 

Nytt hygge på Persbo

 

Filipgårdens Quincy har hittat en ny kompis

Den nya lekkamraten är Filipgårdens Pluto. Det är fullt ös i valphagen om dagarna och Pluto tar väl hand om Quincy som för tillfället får hur mycket uppmärksamhet som helst. Det är inte bara Pluto  som håller igång honom även grabbarna vill ha en liten mysstund ibland.

 

Filipgårdens Pluto och Quincy busar i valphagen

 

Quincy har en liten mysstund med en av praktikanterna

 

Håkan

 

 

 

Quincy har flyttat ut i hundstallet

Filipgårdens Quincy i hundgården

Quincy har flyttat ut till de andra hundarna i stallet. Som stöd i sitt unga hundliv har han mamma Filippa. Båda bor i samma box och verkar trivas alldeles förträffligt. 

 

Quincy och Filippa i hundgården

 

Quincy visar upp sin mörka nos och sina vackra ögon

 

Träningsskjutning

Skjutträningen är A och O inför stundande jaktsäsong. Jag försöker att hålla igång både hagel och kulskyttet under sommaren. Jag tycker skytte är trevligt att ägna sig åt oavsett hur det går i serierna, nästan i alla fall! Självklart är jag mest nöjd när jag skjuter mer än 19 av 25 på trappbanan och ligger på guldserier på älgbanan. Som medlem i Norbergs jaktskytteklubb erhåller medlemmarna en nyckel till anläggningen vilket gör att jag kan träna när som helst då banan är ledig.

Dags att skjuta in studsaren inför årets jakt och framförallt klara av bronskravet

 

Annelie sköter älgen på Norbergs jaktskyttebana

 

 

Äntligen

Vi har inte lyckats upptäcka en ända älgklöv än mindre någon älg på Persbomarken sedan i april.

I onsdags såg jag spårstämplar på vägen ut till harhägnet och jag bedömer att det var ko och två kalvar och ytterligare ett vuxet hondjur. I dag (söndag) fann jag dessa spårstämplar, se bilden. En ko eller kviga av allt att döma. Detta betyder att vi för tillfället saknar varg i området.

Älgspår på Persbomarken

 

Håkan

Filipgårdens Quincy är flygfärdig

Filippa och Quincy

Filipgårdens Quincy är den ända överlevande valpen i Filippas kull. Som ni redan känner till dog tikvalpen tidigt. Den förstfödde hanvalpen slutade utvecklas. Vi tog den till veterinären som konstaterade att flera organ inte fungerade eller rent av var felplacerade i kroppen och valpen avlivades. Filippa har varit stark och tålig under hela denna "resa". Förmodligen har hon känt av att inte allt stått rätt till utan accepterat det som sker. Nu har hon i alla fall lilla bråkstaken Quincy kvar att busa med. Vi har hållit både henne och valpen inne hos oss för att inte äventyra något. Frågan är om Filippa vill flytta tillbaka ut i hundhuset igen, vi får väl se! 

 

Filippa är en riktig "curlingmamma" låter fortfarande sonen dia

 

Dubbelsängen är perfekt att ligga i för där kommer inte Quincy upp än....

 

men han försöker!

 

Lyfter vi upp honom blir Filippa sur, kolla blicken!

 

 

Jaktsäsongen har börjat.

Bockjakten är i full gång på Persbomarken. En 6 taggare har fällts och från passen kan vi också se ett och anat vildsvin när de är på fodersök. Vildsvinen är fredade på marken men det är mycket intressant att följa dem.

Hygglig galt på bockpasset

 

Håkan

Dubbelutställningen i Leksand

Leksand 14 och 15 juli

Filipgårens kennel är via ägarna, Annelie och Mickis anslutna till Dalarnas DK vilket förpliktigar främst genom starter på olika arrangemang. Ett är givetvis utställnigen i Leksand.

Dalarnas DK arrangerar där varje år en dubbelutställning som är mycket populär i dreverkretsar. Arrangemanget är suveränt på flera sätt. För det första så är det bara Dalarnas DK som genomför en tvådagarsutställning inom rasen. För det andra så är utställningsplatsens läge bredvid hembyggdsgården mycket vacker med stor gräsyta som rymmer många ringar. För det tredje så är den numera traditionsenliga grillfesten i Ullvi kopplat till arrangemanget vilken också lockar deltagare från halva riket.

Under de två dagarna startade 118 drevrar vilket är fantastiskt i sig i dessa dagar. Vi får gå tillbaka till 90-talet för att hitta liknade deltagarsiffror på dreversidan. Ingvar Karlsson med hustru Annelie gör tillsammans med övriga funktionärer ett mycket bra arbete för att locka så pass många till Leksand. Domare dag ett var Bo Wallin, Vargön och dag två Göran Fastén, Insjön.

Mest häpnandsväckande var jaktklassen tikar, alltså jaktprovsmeriterade tikar som vill nå meriter för ett utställningschampionat (SEUCh). Under lördagen startade 21 och söndagen 19 mycket snygga individer i klassen där ca tre fjärdedelar av dem erhöll CK som är just grundplåten till ett utställningschampionat, mycket imponerande. Jag har inte full koll på hur många Champions det blev under helgen men det skulle inte förvåna mig om det skrevs lite av dreverhistoria. Låt mig gissa att det blev runt en handfull nya champions under samma utställning (båda dagarna) och det vet i sjutton om det hänt tidigare i klubbens historia, vi får undersöka detta närmare!

Kenneln startade med Filipgårdens Mac och Pluto. Filipgårdens Milla var anmäld men ströks på grund av höglöp! Mac är mycket stabil för tillfället. Får sina CK:n, blev dock oplacerad precis utanför pallen i bästa hanhundsklassen båda dagarna. Pluto hamnar med all rätt på VG. Han har en lång och gänglig kropp som skall växas i innan han är färdig för att konkurera med de äldre grabbarna. Han vann dock juniorklassen under söndagen och blev placerad som två i lördags.

Lördag 14/7

Tv. Bim Nillas Castor Cliff, i mitten domaren Bo Wallin, Th Bir Storängens Java

Bästa tikklass Storängens Java, Brinnsjöns Ina, Städjans Diva och Bergmossens Jana

Lördagens mäktiga jaktklass för tikar. Två dreverentusiaster ser mycket imponerade ut!!

Domaren valde att sortera upp jaktklasstikarna i olika delar av ringen för att få struktur på bedömningen. I detta hörn hamnade Boxarens Afrodite, Glimma och Klippingens Freja samtliga med CK

Filipgårdens Mac håller hög klass och har blivit en mogen herre på tre år. 5:a, precis utanför placeringsordningen båda dagarna

Filipgårdens Ozzy startade i unghundsklassen och erhöll excellent, en gammal slät etta, inte illa med tanke på hans dramatiska start i livet.

Filipgårdens Pluto erhöll VG båda dagarna, placerades tvåa i klassen dag ett och etta dag två.

Jag deltog inte under söndagen men jag vet att det blev andra Bir och Bimhundar än i lördags.

Dag två blev Svanstrandens Bonzo Bir och Bergmossens Jana Bim

Håkan

Succé i Sätrabrunn

Utställningen i Sätrabrunn

Västmanlands DK genomförde sin sommarutställning som så många gånger förr i den vackra brunnsparken i Sätrabrunn utanför Sala. 17 hundar deltog fördelat på åtta hanar och nio tikar. Vädret var inte det allra bästa, varmt med duggregn, därför flyttades utställningsringen precis som i fjol in på den gamla dansbanan. Det gick mycket bra för kennelns hundar som blev både Bir och Bim. Domaren Göran Johansson gillade deras rörelser och berömde deras vägvinnande steg.

Filipgårdens Mac blev bäst i rasen och syrran Milla slutade som bäst i motsatt kön. Filipgårdens Pluton startade för första gången i juniorklassen och tilldelades VG. Pluto står under utveckling och behöver mera massa för att komma längre.

Tv Bim Filipgårdens Milla, i mitten domaren Göran Johansson, th Bir Filipgårdens Mac

Bästa tikklass där Filipgårdens Milla segrade

Filipgårdens Milla under kvalitetsbedömningen

Bästa hanhundsklass där Filipgårdens Mac segrade

Filipgårdens Mac under kvalitetsbedömningen

Filipgårdens Pluto hittade en kompis med intressanta leksaker

Håkan